ANALYS. Den ryska regeringens hantering av coronakrisen visar brist på både planering och samordning vilket bäddar för ett nytt maktspel i Moskva. Samtidigt gör smittan det svårt för president Vladimir Putin att flytta fram sin position som planerat, skriver journalisten Maria Georgieva.
Publicerad: 2020-04-01 i Utrikesmagasinet ›
Putin försökte i det längsta distansera sig från coronavirusets framfart i Ryssland men den har slutligen nått en nivå där han måste agera. Till och med en medarbetare i Putins administration har testat positivt för covid-19.
Spridningen av viruset betraktades initialt som ett problem som kom från utlandet, men i takt med att samhällsspridningen ökar förbereder sig Ryssland, i synnerhet Moskva, för en kris på samma nivå som bevittnats på många andra håll i Europa.
Ryssland har stängt sina gränser för första gången sedan Sovjetunionens sammanbrott 1991. Den pulserande ryska huvudstaden har förvandlats till en spökstad där moskoviter endast får lämna sina hem för att handla mat och medicin, gå ut med hunden, slänga sopor eller uppsöka medicinsk vård. Skolorna är stängda. Första helgen innan hemmakarantänen infördes stängdes över 14 000 restauranger och 40 000 butiker i Moskva. Åtgärderna kommer att utökas till resten av landet.
Enligt den officiella versionen blev Putin varnad av Moskvas borgmästare Sergej Sobjanin om att virusutbrottet i Ryssland var mycket värre än de officiella siffrorna. Borgmästaren fick ta smällen och informera allmänheten om den strikta karantänen i Moskva medan Putin lyckades hålla sig borta från att leverera detta tuffa besked. De politiska dimensionerna av virusets spridning belyser regeringens brist på planering och samordnade strategier.
Sobjanin och premiärminister Michail Misjustin har nu en svår tid framför sig. De måste träda fram och visa att de kan hantera smittspridningen, men att införa nya restriktioner innebär en svår balansgång. Åtgärderna får inte slå mot Putins förtroendesiffror men de får inte heller göra att makthavarna i Kreml framstår som svaga.
Förvirrande budskap
För att bekämpa en pandemi behöver allmänheten lita på den officiella informationen som myndigheterna kommer med. Sobjanin tycks ha velat stänga ned Moskva långt innan det blev av. Samtidigt anklagas borgmästaren för att ha missbrukat sina konstitutionella befogenheter när staden nu stängts. Resultatet är att invånarna blir förvirrade och inte förstår myndigheternas budskap. De förmedlar att sjuktalen är låga men uppmanar samtidigt alla att isolera sig och brott mot restriktionerna beläggs med hårda straffavgifter. Ju mer myndigheterna tar i med hårdhandskarna desto mer riskerar de att framstå som svaga, att inte kunna hantera situationen. Sobjanin kan bli en syndabock som får bära hundhuvudet när coronakrisen eskalerar ytterligare.
Pandemin väntas leda till en värre recession på global nivå än finanskrisen 2008–2009. För Ryssland kommer pandemin i ett läge när ekonomin redan kämpar i uppförsbacke.
Smittspridningen vänder också upp och ned på Kremls plan för att öka oljeproduktionen i det pågående priskriget med Saudiarabien. Smittan har lett till minskad efterfrågan på olja i Kina och Saudiarabien har förgäves försökt få Ryssland att gå med på att begränsa produktionen för att få upp oljepriserna. På lång sikt påverkar det låga oljepriset Rysslands stora energiföretag och om oljepriset inte stiger kan läget förvärras ytterligare.
Omfattande övervakningsssystem
Regeringen har framstått som motvillig att slå larm om hur viruset sprids och saknar troligen exakta uppgifter om hur spridningen i landet ser ut. En mer omfattande bild av läget lär dröja eftersom alla Rysslands covid-19-tester fram tills för en vecka sedan genomfördes vid en anläggning i Sibirien. Det finns också indikationer på att testet inte var tillräckligt anpassat för att identifiera alla positiva fall. Det tyder på att ett antal infektioner kan ha missats.
Staten vill nu förnya bilden av den egna insatsen och visa att regeringen är i stånd att bekämpa viruset. Det sker delvis för att dra uppmärksamhet från den ekonomiska lågkonjunkturen, västländernas sanktioner och den dalande rubelkursen.
Coronasmittan kommer att bekämpas med övervakning, ansiktsigenkänning och insamling av mobildata samt geolokalisering vilket innebär allvarliga intrång i människors privatliv. Bedömare spår att den mobila övervakningen inte kommer att fungera särskilt bra medan systemet utvecklas. Det är även oklart hur omfattande systemet kommer att vara den närmaste tiden och om det enbart kommer att omfatta dem som är smittade eller även andra. Den avgörande frågan är hur uppgifterna och övervakningen hanteras när krisen väl är över.
Människor kommer förmodligen att följa myndigheternas instruktioner, rekommendationer och indirekta tvång. För sin säkerhet gör den enskilda människan en överenskommelse med det auktoritära systemet. Friheten förhandlas bort i hopp om att inte råka illa ut.
Ökad misstro mot myndigheter
Systemet som myndigheterna lutar sig mot är ett resultat av Putins 20-åriga styre vilket genomsyrar alla statliga strukturer. Men med coronakrisen växer misstron mot Putin. Målet att hålla Ryssland stabilt blir svårare att uppnå när människors inkomster och levnadsstandard sjunker. Samtidigt riskerar covid-19 att bli överväldigande för landets underfinansierade sjukvård. Viruset kommer att slå hårt mot landets regioner, där sjukhusen är underbemannade och det råder brist på såväl kompetens som specialister. Läkare slår dagligen larm. Bedömare pekar på att det största problemet handlar om tillgång till tester, respiratorer och skyddsutrustning för sjukvårdspersonal. Det byggs flera sjukhus i rasande fart, för att rusta och ta emot fler sjuka.
Regeringen vet att människor inte har stora besparingar och att de ekonomiska konsekvenserna av coronakrisen kommer att slå mot ryska skattebetalare och företagare. Före sommaren väntas den ekonomiska krisen nå sin kulmen. För regeringen är minskad BNP-tillväxt och ytterligare minskningar av hushållens inkomster en farlig utveckling.
Putin kvar vid rodret
Detta blir prövningen som testar systemets effektivitet medan en pandemi sveper över världen. Putin kan i förlängningen varken distansera sig från krisen eller skylla på någon annan men det är ändå svårt att föreställa sig att den kommer att kullkasta Putins planer på att sitta kvar vid makten när hans nuvarande mandatperiod löper ut.
Redan före virusutbrottet ville Kreml få det ryska folkets godkännande för de ändringar i grundlagen som parlamentet antagit och som gör det möjligt för Putin att ställa upp för omval i ytterligare två mandatperioder efter 2024. Grundlagändringarna skulle godkännas i en ”folkets omröstning” i april men även om han väntade länge har Putin nu skjutit upp omröstningen till ett senare datum för att ytterligare förhindra sammankomster och spridningen av coronasmittan. Makthavarna i Kreml vill få omröstningen ur världen då de vet att allmänheten riskerar att tappa intresset om de väljer att vänta och ett alltför lågt valdeltagande ger inte Putin den uppbackning han behöver. Oavsett när omröstningen sker kommer den att utgöra en parodi på en folkomröstning.
Ryssland vill inte heller göra avsteg från att stärka landets roll i utrikespolitiken. Hjälpen i form av medicinsk utrusning som skickades till USA, och tidigare till Italien, är ett sätt att visa landets goda vilja men också ett rop på hjälp. Ryssland kan behöva bistånd utifrån för att hantera viruset framöver och kommer att försöka dra nytta av situationen – både politiskt och ekonomiskt.
För Putin är det ytterligare en utmaning att kunna fortsätta forma sina geopolitiska projekt utan att möta andra ledare personligen. Om omständigheterna tvingar Putin till en mer passiv utrikespolitik kan det påverka hans förtroende även på hemmaplan.
Hot mot systemets livsnerv
De politiska konsekvenserna av coronakrisen kommer dröja sig kvar för en lång tid framöver som en osynlig dimma. Krisen utgör ett konkret hot som systemets auktoritära livsnerv inte kan undkomma.
Myndigheternas ansträngningar för att hantera coronaviruset kommer även i fortsättningen att te sig som spontana, motsägelsefulla och det kan vara svårt att skilja på vem som bestämmer vad. Rädslan för att göra fel är ständigt närvarande. Det politiska systemet kräver anpassning. Den som styr omständigheterna och kan förändra dem, styr i förlängningen Ryssland, där samtidigt ingen verkar i ett vakuum utan Putins godkännande.
Maria Georgieva
Journalist och Rysslandskorrespondent för Svenska Dagbladet. Rapporterar även för Reuters, The Telegraph och Sveriges Radio.