Investigation in text & video › The Swedish Society of Nature Conservation
I slutet av november 2014 kollapsade 29 människor på en skola i den lilla byn Berezovka, som ligger bredvid ett av världens största olje- och gasfält, Karachaganak i Kazakstan. De flesta offren var skolbarn och gasen som de hade andats in gav dem hjärnskador. Ingen har ännu tagit på sig ansvaret för händelsen. Första till Fjärde AP-fonderna har miljardinvesteringar i bolagen bakom det bolag som driver verksamhet på Karachaganakfältet.
Ljubov Voskoboj, 16, och hennes syster Jevgenija Kammenaja, 22, sitter i sitt kök. Foto: Denis Sinyakov.
– Mitt barnbarn var friskt när hon gick till skolan. Vid tiotiden ringde de. Barn föll ihop, skrek och krampade. När vi bar hem henne var hon vit som en vägg, berättar en av byborna, Antonina Semjonova, som bott i Berezovka i hela sitt liv.
Den 28 november 2014 fick plötsligt 25 barn och fyra vuxna på skolan i byn Berezovka svåra kramper, skakningar och yrsel som ledde till att vissa av dem förlorade medvetandet.
Paniken spred sig på skolan där barnen föll ihop. En av de dåvarande eleverna berättar: – Jag gick i korridoren. Plötsligt började mina skolkamrater falla ihop. Många blödde näsblod. Det var en fruktansvärd syn. Barnen svimmade. Det var hysteriskt, säger Jevgenija Kammenaja, idag 22 år.
Flammor av brinnande gas syns på horisonten vid Karachaganak-fältet i Kazakstan. Foto: Denis Sinyakov.
Karachaganak breder ut sig över mer än 280 kvadratkilometer nära den ryska gränsen i nordvästra Kazakstan. Utvinningen har pågått sedan 1997.
Karachaganak ägs av Karachaganak Petroleum Operating BV Consortium (KPO), som i sin tur ägs av det kazakiska bolaget KazMunaiGas och fossiljättarna Chevron, ENI, Shell och Lukoil.
Det finns därmed också en tydlig koppling mellan Sveriges pensionssparare och verksamheten på fältet, eftersom Första till Fjärde AP-fonderna har investeringar till ett värde på över tre miljarder kronor i fossiljättarna.
Övergiven by på randen till Karachaganak
Stäppen och byn Berezovka flyter in i varandra – byn är belägen ungefär fem kilometer söder om Karachaganak-fältet. Gränsen till det sanitära skyddsområdet går längs byns utkanter.
Idag är byn övergiven. Bråte från rivningsarbetet ligger utspritt på marken.
– Det grönskade på stäppen. Här stod vårt garage. Utanför fönstret hade vi våra hallon, äppelträd och vindruvor, minns Pavel Ivanov som bodde här förr och har rest med oss till Berezovka.
När gasfältet upptäcktes 1979 var Berezovkabon Pavel Ivanov, 75, först stolt. På den tiden anade ännu ingen i byn vilken påverkan gasfyndigheten skulle få på liv och hälsa. Här står han på ruinerna av sitt tidigare hus i byn Berezovka. Foto: Denis Sinyakov.
Uppsluppna hundar som inte verkar ha sett en människa på länge springer fram till honom. Pavel Ivanov är pensionär och har bott större delen av sitt liv i byn.
– Det finns knappt några fåglar kvar, säger Pavel Ivanov medan han vandrar i ruinerna av sin gamla trädgård.
Många år av hälsoproblem för människorna runt fältet
Berezovkaborna levde i många år omgivna av luft- och vattenföroreningar orsakade av utvinningen på fältet. Föroreningarna påverkade växt- och djurliv och orsakade svåra hälsoproblem för människorna.
– Barnens hälsa försämrades och påverkades av utvinningen, säger 75-årige Pavel Ivanov.
År 2002, när utvinningen på Karachaganak varit igång i fem år, inrättade Kazakstans Folkhälsoministerium en sanitär säkerhetszon med en radie på fem kilometer runt fältet. Enligt kazakisk lag får människor inte bo i anslutning till sanitära skyddszoner. Kazakiska miljöorganisationen Green Salvation krävde därför att invånarna i byn skulle flyttas till en säkrare plats.
Men inget hände.
Den 72-årige agronomen Machzom Ermikbajev, som är från byn och har ett barnbarn som förgiftades på skolan den 28 november 2014, berättar att byborna kämpade i minst 15 år för att bli förflyttade eftersom de inte ville leva så tätt intill föroreningarna. Foto: Denis Sinyakov.
Vädjade om att få flytta från föroreningarna
Samma år började boende i Berezovka försvara sina rättigheter och krävde att få leva utan miljöföroreningarna från olje- och gasutvinningen. Deras vädjan till KPO, bolaget som bedriver verksamheten på fältet, gav inga konkreta resultat.
Den 72-årige agronomen Machzom Ermikbajev, som är från byn och har ett barnbarn som förgiftades på skolan den 28 november 2014, berättar att byborna kämpade i minst 15 år för att bli förflyttade eftersom de inte ville leva så tätt intill föroreningarna.
Under hela 2000-talet vittnade nämligen Berezovkas invånare om konstant huvudvärk, minnesförlust, synförlust, hjärt- och kärlsjukdomar, andningsproblem med mera. Oberoende studier av den amerikanska civilrättsorganisationen Crude Accountability och det lokala miljöinitiativet Green Steppe (Zhasil Dala) undersökte fältets påverkan på människor och miljö.
Mätdata om bybornas hälsa säkerställdes av forskare i Moskva. En studie från 2003 visade att 45 procent av invånarna i byn hade kroniska hälsoproblem, och orsaken sammankopplades med giftiga utsläpp från olje- och gasutvinningen. En annan medicinsk undersökning visade bland annat att hela 80 procent av barnen i Berezovka led av olika lungsjukdomar, och att av hela byns befolkning led dessutom 21 procent av hjärt-och kärlsjukdomar.
Crude Accountabilitys mätningar påträffade över 25 giftiga ämnen i luften, bland annat koldisulfid, vätesulfid och metylenklorid. 56 000 ton föroreningar släpptes ut från Karachaganak i atmosfären år 2004, enligt uppgifter från Kazakh Environmental Protection Society. Det är 3,3 gånger mer än vad de föreskrivna miljöriktlinjerna tillåter.
Flod ringlar sig kvar byn Berezovka.
En annan studie, som gjordes år 2004 av Green Steppe, hittade tungmetaller i grönsaker som odlades i Berezovka med kadmiumnivåer 2-2,5 gånger högre än genomsnittet. Enligt ett laboratorium i Orenburg, Ryssland, var vattnet i byn inte drickbart på grund av föroreningar.
År 2005 drog ett regionalt departement i västra Kazakstans tillfälligt in KPO:s driftlicens på grund av uppgifter om felaktig lagring av avfall i närheten av gasfältet och kraftigt förorenad miljö.
Felaktiga uppgifter om föroreningar
Mellan 2004 och 2008 lämnade byborna in minst tre klagomål till Compliance Advisor Ombudsman (CAO), den oberoende klagomålsmekanismen för International Finance Cooperation, som hade beviljat ett lån för verksamheten på fältet. Byborna ville ha skadestånd med anledning av miljöföroreningarna, och krävde att bli förflyttade till en säkrare plats. Berezovkaborna lämnade också in flera stämningsansökningar mot KPO.
År 2008 fastställde CAO att KPO:s egna mätningar av föroreningarna i luften inte stämde. KPO lämnade inte ut fakta om sin miljöpåverkan eller mätdata för utsläpp av vätesulfid mellan 2003 och 2006, samma år som Berezovkaborna hävdade att de drabbades av hälsoproblem relaterade till exponering av vätesulfid.
Massförgiftningen av skolbarn togs inte på allvar
Skolan i Berezovka, där 29 av offren befann sig den ödesdigra dagen 2014, är idag delvis förstörd men husgrunden står kvar. Det ser ut som en brottsplats. Människor tycks ha flytt i panik. Vid en av utgångarna ligger ett par svarta klackskor. På marken syns resterna av barnens grammatikövningar kring verbet “springa”.
Trots de oerhört allvarliga symptomen hos barnen och de vuxna som drabbats av akut massförgiftning blev offren inte ordentligt utredda av sjukvården i Kazakstan. Upprörda föräldrar hävdar att deras barn blivit felaktigt diagnostiserade. De menar att barnen inte behandlades för förgiftningsskador och att deras hälsa fortsatt att försämras.
Inte heller makthavare tog massförgiftningen på allvar.
Den biträdande guvernören i Burlinskdistriktet i västra Kazakstan, Azamat Safimalijev, konstaterade snabbt att luften den 28 november inte var förorenad.
Nästan två månader efter massförgiftningen på skolan hävdade representanter för Folkhälsomyndigheten att alla barn som insjuknat i november led av ”kronisk bronkit” och/eller ”järnbrist”. Chefen för det regionala sjukhuset, Maksot Bajcherkesjev, menade att barnen svimmat av utmattning eftersom ”de var utarbetade”. Byborna reagerade starkt på uttalandena.
Dagen efter, den 29 november, meddelade biträdande chefen för hälsodepartementet i västra Kazakstan Manshuk Aymurzieva, att det rörde sig om okända toxiska substanser som påverkade nervsystemet.
KPO noterade själva inga allvarliga överträdelser i sin verksamhet på fältet under dagen. Men redan dagen före massförgiftningen på skolan såg flera av de boende i Berezovka plötsligt svart rök stiga från fältet.
Giftiga gasutsläpp från Karachaganak-fältet
Massförgiftningen den 28 november föregicks, visade det sig snart, av flera andra gasutsläpp. Den 27 november 2014 spred sig en illaluktande lukt, som påminde om ruttna ägg, i Berezovka. Människor fick svårt att andas och ringde ambulansen.
Och även under veckorna innan hade fler farliga ämnen än vanligt läckt från gasfältet.
Den 29 november påbörjades en förundersökning för att utreda vad som egentligen hänt. Distriktsåklagaren i västra Kazakstan, Serik Karamanov, konstaterade på en presskonferens den 3 december 2014 att det hade skett giftiga gasutsläpp vid Karachaganak den 27 november, samt att dessa utsläpp, som överstigit den högsta tillåtna koncentrationen av farliga utsläpp från fältet, hade varat i upp till två minuter. Enligt distriktsåklagaren hade liknande utsläpp av farliga ämnen, som överskred de högsta tillåtna gränsvärdena, även inträffat den 17, 18, 19 och 25 november.
Åklagaren konstaterade att det rörde sig om utsläpp av vätesulfid, som är giftigt vid höga koncentrationer. Detta berodde på att gasen som var avsedd att brännas vid gasfacklingen istället släpptes ut i atmosfären. Enligt anställda på KPO kunde gasen inte pumpas tillbaka in i reservoaren på grund av ett elfel. Ett enormt tryck gjorde då att gasen istället släpptes ut, förklarade Karamanov.
Åklagaren slog fast att KPO:s ledning skulle ställas till svars, om kopplingen mellan utsläppet och massförgiftningen kunde bekräftas. Enligt åklagaren Karamanov var det anmärkningsvärt att en av de två miljöövervakningsstationerna som placerats i anslutning till byn var avstängd den 27 november när giftig gas släpptes ut i atmosfären.
I byskolan i Berezovka drabbades 25 barn och fyra vuxna av akut förgiftning. Idag är byn övergiven och skolan i ruiner. Foto: Denis Sinyakov.
FN:s sändebud: Brott mot mänskliga rättigheter
Under våren 2015 besökte FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och giftiga ämnen, Baskut Tuncak, byn Berezovka. Rapportören konstaterade brott mot mänskliga rättigheter och att dussintals barn drabbats av symptom till följd av ett stort och ickegodkänt utsläpp av giftig gas.
I juli samma år beslutade en domstol att KPO skulle betala 48 miljoner dollar i böter för de giftiga utsläppen. Det regionala ekologidepartementet i västra Kazakstan konstaterade att KPO brutit mot miljölagstiftningen på flera punkter, genom miljöföroreningar vid gasförbränning.
Byn flyttas slutligen
År 2015 meddelar Kazakstans biträdande premiärminister Berdibek Saparbajev att 1 581 personer äntligen skulle få förflyttas från Berezovka till staden Aksaj.
Det finns de som menar att förflyttningen slutligen beslutades för att verksamheten på fältet skulle kunna expandera.
– Olje- och gasfältet blev större och kom närmare Berezovka, säger Machzom Ermikbajev innan hans ögon tåras vid minnet av vad som hände med hans barnbarn.
Andra tror att KPO flyttade byborna av andra skäl:
– KPO förflyttade oss för att begrava sitt dåliga samvete. De ville inte erkänna att förgiftningen kom från olje- och gasfältet, säger 70-åriga läkarassistenten Antonina Semjonova, som förflyttades till Aksaj.
Så är livet idag för barnen
Det var KPO som finansierade bygget av höghusen i Aksaj dit familjerna förflytta des efter förgiftningen i Berezovka. Här bor Zulfiya Kusmangalijeva, 40 år, och Alija Mukangalijeva, 43 år. Deras döttrar, Alina och Albina, är några av de barn som drabbades värst efter händelsen. Under tre år vägrade Kazakstans statsägda sjukhus att ge dem korrekta diagnoser trots att barnen fortfarande svimmar, berättar Alina och Albinas mammor.
– Det har gått mer än fem år men barnen är fortfarande drabbade. Min dotter Albina har konstant ont i huvudet, yrsel, tryckvågor och svår huvudvärk. Händerna skakar hela tiden. Hon har ofta dåligt minne, säger Alija Mukangalijeva.
Zulfija Kusmangalijeva och hennes dotter Alina minns skoldagen den 28 november som en mardröm.
– Hon är ofta sjuk, kramp i benen och armarna. Huvudet gör nästan alltid ont. Min dotter kan inte röra ena handen. Hon kan vara utslagen från 45 minuter till en timme när hon ligger medvetslös.
Ljubov Voskoboj, som såg sin klasskompis svimma på skolan, har idag problem med synen och bär tjocka glasögon. Hon hade inga synfel före händelsen på skolan, men ett halvår senare började hon få problem med svimningsanfall. Det visade sig att en cysta bildats i Ljubov Voskobojs hjärna och hon behöver nu kontinuerlig läkarvård för att övervaka hur cystan växer.
Frivilliga insamlingar gav några av barnen hjälp
Flera av offrens familjer blev tvungna att ta pengar ur egen ficka för att bekosta läkarundersökningar på det ansedda barnsjukhuset N.A Semasjko i Moskva, Ryssland.
Organisationen Crude Accountability samlade in pengar så att Alina och Albina – som var två av de värst drabbade barnen – kunde resa till det ryska sjukhuset för att få en diagnos.
Så fick de två flickorna äntligen svar på vad det var de drabbats av.
Zulfijas och Alijas döttrar lider av en toxisk hjärnsjukdom efter gasexponeringen. Läkare i Moskva fastställde diagnosen G92x46, enligt ICD-10-systemet, i slutet av mars 2018.
Överläkare och forskare i Sverige förklarar vad beteckningen står för. Med G92 avses ”toxisk encefalopati”. X46 står för ”oavsiktlig förgiftning med och exponering för organiska lösningsmedel och halogenerade kolväten och deras ångor. Symptomen som beskrivs kan ha flera orsaker, bland annat akut påverkan av något, eller en blandning av neurotoxiska ämnen som troligen förekommit i hög koncentration i luften”, skriver överläkaren Gunilla Wastensson vid Västra Götalands Miljömedicinska Centrum i ett meddelande.
Enligt Crude Accountability har fem barn hittills diagnostiseras med toxiska hjärnskador på barnsjukhuset i Moskva. I samband med gasutsläppen ackumulerades även vätesulfid i barnens kroppar, enligt distriktsåklagaren Serik Karamanov. Gasen påverkar det centrala nervsystemet, kan orsaka minnesförlust, nedsatt koncenLjubov Voskoboj, här med mamma Svetlana Voskoboj, var i byskolan 28 november 2014. Hennes symptom märktes först sex månader senare, när hon föll ihop på grund av en cysta i hjärnan. 59 trationsförmåga, huvudvärk och besvär i luftvägarna, vilket i förlängningen kan leda till svimningsanfall under en lång tid efter exponeringen.
Hjärnskadorna kan påverka offren livet ut.
Karachaganaks ägare och myndigheterna nekar till ansvar
Varken KPO eller Kazakstans statliga myndigheter har erkänt någon inblandning i tragedin eller kompenserat barnen för deras hälsotillstånd. Den officiella orsaken till olyckan har än idag inte bekräftats.
I början deltog KPO aktivt i utredningsarbetet i samarbete med myndigheterna. KPO lämnade information från operativa anläggningar och miljöövervakningsstationer till utredarna. Men så småningom blev de mindre samarbetsvilliga. Förundersökningen mot KPO som inleddes 2014 lades ner i april 2018 på grund av brist på bevis.
KPO avfärdar alla påståenden om att Karachaganak-fältets giftiga utvinning ska ha bidragit till att orsaka barnens ”så kallade förgiftning”, skriver de i ett skriftligt uttalande till oss. KPO menar att representanter för Kazakstans regering i en utredning konstaterat att det saknas bevis för att bolagets utsläpp har bidragit till de hälsoproblem som drabbade skolbarnen i november 2014.
I ett tidigare uttalande nekar KPO även till att gasfackling, eller någon annan process som involverar utsläpp av vätesulfid, kan ha legat bakom utsläppen den 27 november. De förnekar också att någon av deras miljöövervakningsstationer var avstängd vid händelsen.
Föräldrar hävdar fortfarande att deras barn medvetet har fått fel diagnoser i syfte att skydda KPO:s och de bakomliggande utländska fossilbolagens rykte.
– Ingen från bolaget vill ta ansvar. Om KPO betalar så lite som en dollar till barnen så erkänner de att barnen har blivit sjuka av gasfältet, säger Lukpan Achmedjarov, grävande reporter på veckotidningen Uralskaja Nedelja.
KPO bröt mot de mänskliga rättigheterna
Människorättsförsvararen Jevgenij Zchovits, från International Bureau for Human Rights and Rule of Law, har hjälpt byborna med klagomål mot Karachaganakfältets verksamhet under många år. Han förklarar att bolagen som är verksamma på olje- och gasfältet Karachaganak har direkt samröre med korrupta makthavare i Kazakstan. Något som han anser att svenska pensionssparare, vars pengar placeras i AP-fonderna, ska känna till.
– Så som KPO hanterade tragedin i Berezovka är regel, inget undantag. KPO bröt mot de mänskliga rättigheterna eftersom de inte förflyttade byborna i god tid före olyckan, säger Jevgenij Zchovits.
Karachaganak-fältet ska byggas ut
Så vad händer nu med Karachaganak? KPO planerar att ytterligare bygga ut olje- och gasfältet.
Läkarassistenten Antonina Semjonova från Berezovka höjer ett varningens finger.
– Det finns inga garantier för att barn i framtiden inte riskerar att förgiftas av oljeoch gasfältets verksamhet. Eller för att det inte ska hända igen, säger Antonina Semjonova.
Hon syftar på de fem andra kringliggande byar som ligger på gränsen till Karachaganak-fältet, där 9 000 människor fortfarande bor.
Text: Maria Georgieva
Foto: Denis Sinyakov
Slutkommentar
KPO ville inte ställa upp på en intervju men återkom till slut med skriftliga svar. KPO hänvisar till sin hållbarhetsrapport och betonar att de samarbetade med lokala myndigheter direkt efter händelserna i november 2014. Initialt hänvisade KPO också till de enskilda ägarbolagen. Dessa bolag svarar inte på några frågor, med undantag för Shell som hänvisar till webben för svar på samtliga frågor.
Shell gör tillägget att bolaget förstår att investerare är ”intresserade” av klimatförändringar.
På sin hemsida slår KPO fast att de följer internationella och nationella förordningar.
Samma år som barnen blev förgiftade slog KPO rekord: 142,5 miljoner oljefat producerades.
Karachaganak
Olje- och gasfältet Karachaganak Oil & Gas Condensate Field drivs sedan 1997 av Karachaganak Petroleum Operating BV Consortium (KPO). Kazakstans omfattande naturresurser av olja, fossilgas och uran har gjort landets ekonomi till den största i Centralasien. Mer än 45 procent av Kazakstans oljeproduktion kommer från fältet. Karachaganaks fossila reserver omfattar över 1 200 miljarder ton olja samt mer än 1,35 biljoner kubikmeter fossilgas.
En genomgång av Första till Fjärde AP-fondernas aktieinnehav visar att de har placerat 3 071 719 815 kronor i de fyra internationella bolagen Chevron, Lukoil, ENI och Shell som äger 90 procent av Karachaganak Petroleum Operation BV – som driver gasfältet Karachaganak.
Under 2018 var nettoproduktionen från Karachaganak 27 000 fat flytande vätskor och 3,4 miljoner kubikmeter fossilgas. De direkta utsläppen från verksamheten var 1,9 miljoner ton växthusgaser år 2018. Det saknas uppgifter om hur stora utsläpp som användningen av oljan och gasen ger upphov till.
Rå fossilgas kan också innehålla vattenånga, vätesulfid (H2S), koldioxid, helium, kväve och andra föreningar. Om koncentrationen av H2S i gasen är tillräckligt hög kan det också finnas en lukt av ruttet ägg.
Ägandet i KPO och Karachaganak
Shell (Nederländerna): äger 29,25%
ENI (Italien): äger 29,25%
Chevron (USA): äger 18%
Lukoil (Ryssland): äger 13,5%
KazMunaiGas (KMG) (Kazakstan): äger 10%
