Reportaget publicerades i VI LÄSER, nummer 6 2019. Mer om numret ›
Det var en kall sommar. I juli blåste hårda vindbyar.
– Stanken av döda bin var förfärlig, säger Olga Zjuravljeva och visar tomma bikupor på sin gård. Hon orkar knappt, men samlar sig för att hon vill berätta.
Olga är en av dussintals biodlare som i somras blev av med sitt levebröd sedan massdöden av honungsbin skakade byarna i utkanten av Tula-regionen, ungefär 200 kilometer söder från Moskva. Miljontals bin dog sedan de samlat på sig giftig nektar från besprutade rapsfält, det berättar flera biodlare i området.
Odlarna är övertygade om att bi-döden är en följd av kraftig besprutning med ett medel som fortfarande är lagligt i Ryssland men förbjudet inom EU.
– Bin som var ute och flög tog med sig giftig nektar till bikuporna. Nyfödda kunde inte flyga. De var som levande döda. Jag glömmer aldrig den sjätte juli, säger Olga Zjuravljeva. Hennes ögon tåras, men Olga släpper mig inte med blicken.
I litteraturen har bina ofta symboliserat tillväxt. Många författare har känt sig lockade att dra paralleller mellan bisamhället och människans. Selma Lagerlöf gjorde det, liksom Nobelpriskollegan Maurice Maeterlinck, som skrev en hel bok i ämnet, Binas liv från 1901. På senare tid har många fascinerats av Binas historia av Maja Lunde, en tredelad roman som landar i slutsatsen: utan bin är mänskligheten förlorad. För den romerske skalden Vergilius var bina »en fläkt av gudomens ande«.
Allt detta – och mycket mer – får man läsa om i Lotte Möllers Augustprisade fackbok Bin och människor. Till det kommer litteraturhistoriens många bi-allegorier, varav Bernard de Mandevilles The Fable of The Bees förmodligen är den mest kända; ett verk där bina stjäl, luras och bedrar varandra. Trots det blomstrar samhället. Slutsats? »fåfänga, njutningslystnad, girighet och ohederlighet är nödvändiga drivkrafter för att samhället ska utvecklas« skriver Lotte Möller.
Men Tolstoj då? Givetvis hade han ett och annat att säga om bina, som i Krig och fred där han i ett välciterat stycke hävdar att »binas syfte ligger bortom människans förståelse«.
Vi åker i 100 kilometer i timmen på skumpiga vägar och över leriga fält. Leo Tolstojs anrika familjehem Jasnaja Poljana ligger ungefär 60 kilometer sydväst från de tomma bikuporna.
Det är höst i luften. Träden förbereder sig för att klara av den kommande vintern. Utanför författarens boning, stallen och sommarhusen, ser jag två orangerier som leder till ett galleri. Dammar och lövtäckta alleéer flankeras av björk- och ekträd.
Ett stenkast från familjehemmet vilar Leo Tolstoj i en vacker grav täckt av grönska. Foto: Denis Sinyakov.
I ett skogsparti, ett stenkast från familjehemmet, vilar Leo Tolstoj. Graven är täckt av grönska.
Det sägs att Tolstoj sökte sanningen livet ut. Sin sanning. Först ville han tjäna pengar, sedan ville han inte äga någonting alls. Han slet på fälten för att utbilda bönderna, men kanske mest för att höra sin egen röst predika om det »moraliskt rätta« livet. För 100 år sedan skrev han manifestet Reforma Pitaniya. Fritt översatt: »Mat-reformen«, som uppmanade ryssarna att äta nyttigare.
Alla var dock inte lika imponerade av Tolstojs intresse för det ryska folkets välbefinnande och hur de borde leva sina liv. Hans hustru Sofia Andrejevna hade svårt att stå ut makens bondelivsdrömmar. Inte heller kyrkan var särskilt förtjusta i nationalskaldens nya inriktning. Tolstojs sista bok Uppståndelsefick honom bannlyst av kyrkan 1901. Släkten flydde så småningon imperiet. Familjegodset underhölls till 1917 när ryska revolutionen svepte över landet och imperiet rasade samman.
Numera ägs Jasnaja Poljana av den ryska staten, men drivs av familjen Tolstoj som ett museum. Vartannat år, mellan äppelträden och 22 000 böcker, hålls ett släktmöte med ett hundratal Tolstojs från hela världen.
I augusti 2014 berättade Leo Tolstojs svenska barnbarnsbarn, Greve Daniil Tolstoy, att han hade en dröm. Han ville starta ett ekologiskt jordbruk nära Jasnaja Poljana, och diskuterade idén med släktingarna Pjotr och Vladimir Tolstoj. Vladimir Tolstoj driver Jasnaja Poljana, och Pjotr Tolstoj är till vardags vice talman i duman, underhuset i ryska parlamentet. Daniil Tolstoy ville få deras hjälp för att få reda på var den bördigaste svartjorden fanns.
Efter Moskvas illegala övertagande av Krimhalvön i Ukraina 2014 begränsades import såväl som export av många varor i samband med EU:s och USA:s ekonomiska sanktioner. Ryssland importerade mer än 40 procent av landets matprodukter före sanktionerna. Plötsligt blev Tolstojs gods en bricka i ett storpolitiskt spel. Och med sanktionerna tycktes det plötsligt finnas en gyllene affärsmöjlighet. Tänk om det – mitt under Ukraina-krisen – gick att skapa ett ekologiskt mönsterjordbruk i nära anslutning till nationalikonen Leo Tolstojs gods? Symboliken kunde knappast vara starkare.
– Jag är ingen jordbrukare men gjorde upp en affärsplan, säger Daniil Tolstoy.
Han är född i Uppsala men har bott den större delen av sitt liv utanför Sverige. När Daniil var tre år började hans far Nikita Tolstoy arbeta för FN i Genève. Han växte upp nära gränsen till Schweiz, och har studerat på London School of Economics, arbetat inom finanssektorn i London och i Moskva innan han flyttade tillbaka till Sverige. Här har han bland annat samarbetat med konstnären Jockum Nordström för att ge ut Leo Tolstojs fabler för barn (som vi skrev om i nummer 2/2018).
Fabler och andra berättelser, som kom ut 2018, har mottagit flera internationella priser.
Nikita Tolstoy tillbringade somrarna på Jasnaja Poljana tillsammans med Leo Tolstoj. Som femtonåring tvingades Nikita fly revolutionen och bosatte sig i Sverige. Han längtade alltid tillbaka, men fick återvända först 1991.
– Pappa fick uppleva Sovjets fall. Den tiden har format mig, säger Daniil Tolstoy, som också ville hedra Tolstojs och sin pappas familjearv med ekosatsningen.
– Jag förverkligade mig själv via deras drömmar om det enkla livet. Arvet från Leo Tolstoj, som min pappa alltid bar med sig, har präglat mig att värna om miljön och se världen som en helhet, där människan inte är separerad från naturen.
Daniil Tolstoys kontaktnät i öst och väst skulle plöja vägen för ett mönsterjordbruk. Målet var att bli den ledande producenten av högkvalitativa ekologiska varor.
Jag träffar honom för att förstå varför entreprenörer från Sverige vill driva ekologiskt jordbruk i Ryssland, och vad som kan dölja sig bakom föreställningar om att göra gott för miljön. Och möts av en man vars stämningsläge får mig att tänka på Leo Tolstojs samvetskval, då han grubblade över hur vi människor egentligen borde leva våra liv. Ideal som Tolstoj försökte realisera i sitt eget liv: om det så handlade om att föda upp hästar eller köpa japanska grisar.
Leo Tolstojs tankar om »människans godhet« utvecklades så småningom till en anarkistisk godhetslära. Utan måsten, band eller regler.
Som hämtad ur en rysk roman. Greve Daniil Tolstoy på hästryggen, där han trivs som bäst. Foto: Denis Sinyakov.
Daniil Tolstoy tog kontakt med Adam Fischer, en svensk jurist och entreprenör med erfarenhet av att driva bolag i Ryssland (han arbetade bland annat med Ikeas markförvärv), men han hade även växt upp på en bondgård i Sörmland. Fischer hade i sin tur en annan bekant som drivit jordbruksverksamhet i Ukraina (vidare kallad Jordbrukaren).
Allt gick fort. Trojkan – Tolstoy, Fischer och Jordbrukaren – bildade bolag i Sverige 2016, Across Agri. Målet var att framställa ekologiska produkter med organiska ingredienser. Med siktet inställt på att förändra den ryska marknaden i grunden.
Aktieandelarna delades lika mellan delägarna. De var överens om att utveckla affärsidén gemensamt. De träffade Daniil Tolstoys släktingar, fick kontakt med en bank och kännedom om ett konkursbo på auktion. Mer än 5 000 hektar mark kunde köpas under våren 2016.
En väninna till Tolstoy (här kallad Investeraren) ville vara med. Den initiala investeringen från Investerares bolag gjordes i det då nystartade bolaget Across Agri.
I augusti 2017 berättade Financial Times om den nya ekologiska satsningen. Allt verkade gå som på räls. Men bakom kulisserna gick jordbruksdrömmarna i kras innan produkterna hann komma ut på marknaden.
Från ögonblicket då papprena undertecknades började saker förändras, enligt Daniil Tolstoy. För honom var det uppenbart att företaget började tas över av hans dåvarande partners.
– Jag mådde fruktansvärt dåligt.
De gick emot allt jag stod för. Att det skulle drivas ekologiskt struntade de i. Pengar försvann till höger och vänster. De började köpa dyra fordon och anställde kompisar, säger Daniil Tolstoy.
Innan samarbetet gick i stöpet var Adam Fischer och Tolstoy goda vänner. De var frånskilda med varsin dotter i ungefär samma ålder.
– Daniil ska man ha som middagssällskap, inte som affärspartner, säger Fischer när vi möts på en restaurang i centrala Moskva.
De anklagar varandra för att ha brutit mot aktieägaravtalet på flera punkter. Vilket följs av anklagelser om svek, egenmäktigt förfarande och stulna pengar.
– Det havererade med Daniil. Jag kanske skulle ha skött det på ett annat sätt, men jag försökte hjälpa honom så gott jag kunde, säger Adam Fischer. Uppgiften om att han skulle ha anställt kompisar är »rent förtal«, förklarar Fischer. Han hävdar att Tolstoys arbetslivserfarenhet var begränsad.
»Daniil är mycket allmänbildad och har lätt till skratt. Jag trodde att jag skulle kunna lotsa honom in i en yrkesroll som skulle passa honom men detta visade sig inte vara möjligt för mig«, skriver Fischer senare i ett mejl.
Sommaren 2016 blev Daniil Tolstoy sjuk. En hård strid om Tolstoys anställning uppdagades, vilket ledde fram till att han fick sparken i en tvist som ingen av dem egentligen vann.
Under augusti 2016 ska de ha kommit överens om att Tolstoy skulle börja arbeta halvtid. – Det är inte konstigt att man får halvtidslön när man jobbar halvtid. Ett långt tag accepterade vi att han inte var på jobbet, men till slut var detta inte hållbart längre, säger Adam Fischer.
I januari 2017 slutade Tolstoy komma till jobbet. Nycklar togs ifrån Tolstoy. Vakter byttes ut. Tolstoy anklagades för illojalitet.
Enligt en dom från Stockholms tingsrätt, från december 2018, framgår det att Across Agri anklagade Daniil Tolstoy för grov illojalitet mot företaget. Med majoritetsbeslut hävdes Tolstoys anställningsavtal med omedelbar verkan den 1 juni 2017, efter Tolstoys försök att registrera varumärkena ‘Tolstoy Heritage’ och ‘Reforma Pitaniya’ (döpt efter Leo Tolstojs matmanifest) på annat bolag.
Tolstoys anställning hävdes trots att han var en av de stora aktieägarna och satt i styrelsen för bolaget. Men snart fick även Fischer och Jordbrukaren också lämna företaget.
Fischer hann bara med en odlingssäsong: 2017.
»Marken hade legat i träda i flera år. Vi odlade spannmål. Mest olika ryska vetesorter för att lära oss vilka som var härdiga men även några hektar raps«, skriver han i ett mejl.
En bikupa kan variera i storlek. Ett hem för tiotusen till hundra tusen bin.
39-åriga Olga Zjuravljeva berättar att odlingsmarken i Tularegionen är utmärk medan hon visar mig runt på sin enkla gård. Hon flyttade hit för att hon ville leva mitt i naturen.
Hennes mamma, Ljudmila Nauryzova, bryter in och säger att de hade 18 bikupor. I snitt med cirka 30 000 i varje kupa.
Nu, efter sommaren 2019, har de två bikupor kvar.
– Vi borde ha fått information från företaget om när de tänkte bespruta fälten, säger Olga Zjuravljeva.
Övergivna vaxkakor bredvid de tomma bikuporna. Massdöden som drabbade bina tros ha orsakats av bekämpningsmedel. Biodlaren Viktor Morozov är förbannad på EU. Foto: Denis Sinyakov.
Biodlaren Viktor Morozov viftar med en bunt dokument som han har samlat på sig. Han försöker få fram bevis, och kräver att den som är ansvarig för bidöden ska kompensera biodlarna.
Kvinnorna menar att bidöden kan ha orsakats av besprutning på rapsfälten i närheten, och undrar också varför man använt fel medel på blommande raps om man vill effektivisera marken. De anklagar ett av de ryska bolagen, som ingår i Across Agris bolagsordning, för besprutningen och kräver kompensation.
»Illegala medel dumpas här i Ryssland. EU tjänar pengar på vår olycka.«
Detta dotterbolag bildades bland annat för att kunna tillgodose de ryska lagkraven för utländskt ägande i Ryssland. I dag är det Investeraren som bedriver verksamhet utan kompanjonerna som utgjorde Trojkan från början. Enligt uppgift odlas vete och raps fortfarande, och lite mindre än hälften av marken är i bruk.
Jag får en video, filmad på platsen, skickad till mig med en burk märkt med namnet på insektsmedlet Monarkh som innehåller Fipronil – ett bekämpningsmedel mot löss, fästingar och kvalster. Inom EU får ämnet inte användas för djur eller inom livsmedelsproduktion. I Ryssland kan det endast användas under särskilda förhållanden. Potatis, spannmål och betesmark får besprutas med medlet, men endast nattetid och när det inte blåser. Fipronil får inte användas på blommande raps. Ett laboratorium i Moskva har bekräftat att rapsen besprutades med Fipronil.
I samma video ser jag dumpade behållare av märket Dupont Trend 90, ett ogräs-medel som används för spannmål. De flesta bekämpningsmedel som används för spannmål skadar rapsblommor.
Morozov är förbannad över att Europa köper miljövänligt biobränsle från ryska rapsfält som framställs med illegala besprutningsmedel som Fipronil, vilket EU har förbjudit på hemmaplan.
– Illegala medel dumpas här i Ryssland. De tjänar pengar på vår olycka.
Han förlorade 50 bikupor i juli, och beskriver det som den värsta katastrofen under sina 40 år som biodlare.
Biodlare i området Vi Läser har talat med säger att bidöden kan ha orsakats av besprutning på rapsfälten i närheten, och undrar också varför man använt fel medel på blommande raps om man vill effektivisera marken. De anklagar ett av de ryska bolagen, som ingår i Across Agris bolagsordning, för besprutningen och kräver kompensation. Foto: Denis Sinyakov.
Efter flera långa sms utan svar på följdfrågor får jag svar via mejl från Investeraren. »Det ryska dotterbolaget (red:s anm) har följt alla föreskrifter och lagar gällande jordbruksverksamheten och är inte ansvarig för någon bidöd«. Investeraren kallar Daniil Tolstoys påståenden för felaktiga, utan att konkretisera vad som åsyftas.
I ett sms skriver Investeraren att Daniil har »andra erfarenheter där informationen kommer från samma källa vilket är väldigt olyckligt då de saknar grunder. Vederbörande har bränt så många skepp och uttalat så mycket falska anklagelser utan några som helst bevis. Jag kan förklara det för dig«. Sedan blir det tyst. Nästan alla frågor förblir obesvarade.
Investeraren är inte den enda som duckar för frågor. Tidigt i mina försök att förstå varför svenska entreprenörer vill etablera ekologisk jordbruksverksamhet i Ryssland hörde jag talas om en agronom från Norrland som arbetade på gården från dag ett.
Jag vill höra agronomens egen bild av jordbruksverksamheten, och om han vet något mer om bidöden utanför Tula. När jag ringer kommer vi överens om att göra intervjun vid ett annat tillfälle. Men mina samtal och sms förblir obesvarade. Sist jag hörde från honom befann han sig i England. Agronomen försvinner. Likt kattungen i Leo Tolstojs barnberättelse med samma namn, där syskonen Vasya och Katya letar efter överallt, utan att hitta den. Eller som den unge adelsmannen i Tolstojs kortroman Kosackerna, som flyr överklasslivets ytligheter för en senare dyka upp i krigets Kaukasus.
Bikupor.
Efter vårt besök hos biodlarna letar Daniil Tolstoy upp plats nära de besprutade fälten med hjälp av mobilen. Han har tagit med mig hit för att han vill berätta om sin ekologiska vision, som aldrig blev av. Det var mer än två år sedan han var här.
– Jorden var perfekt. På andra sidan skulle vi ha stall för korna, ett mejeri för att göra ost. Jag ville bygga en liten ekoby, säger Tolstoy och blickar ut över fälten på landsbygden vid byn Venjov, i närheten av där Tolstoy Heritage är beläget.
– Min dröm med jordbruket och Tolstoy Heritage var att följa i min farfarsfars fotspår genom en konkret satsning på ett hållbart jordbruk. På sikt skulle den vara en mönstergård för att påverka andra att gå åt samma håll, säger Tolstoy.
En ensam traktor plöjer förbi.
»Jorden var perfekt. På andra sidan skulle vi ha stall för korna, ett mejeri för att göra ost. Jag ville bygga en liten ekoby.« Foto: Denis Sinyakov.
Tunn dimma sveper över jordbrukslandskapet i horisonten. Korpar kraxar i den närliggande björkskogen. Detta kan hans gammelmorfar, Leo Tolstoj, också ha sett och hört på sina fält inte långt härifrån för mer än hundra år sedan.
Leo Tolstojs verk har varit en ständig följeslagare i Daniil Tolstoys liv. Han identifierar sig med två romanfigurer. Den grubblande och lätt förvirrare Pierre Besuchov i Krig och Fred. Den andre är Konstantin Levin från Anna Karenina – en karaktär med drag av Tolstoj själv, som fick vädra för hans tankar om kärlek, jordbruk och det enkla livet. Levin ägnar mycket tid och arbete till att reformera jordbruket på sitt gods. Aristokraten Levin väljer det enkla lantliga livet – och så odlar han bin! – och finner till slut viss lycka i detta. »Oförmärkt lyckas han ändra sin syn på livet«, skriver Tolstoj.
Naturen i verken har en särskild plats. Oavsett om figurerna sviker eller bedrar varandra finns naturen kvar, trots människans förgänglighet. Tolstoj skildrar himlens magiska element. Outtröttliga »nattkväkande grodor« håller Levin sällskap om natten. Moln blir »pärlemoskimrande musselskal« intill björkarna.
»Det var den mulna stund som brukar föregå själva gryningen, ljusets fullständiga seger över mörkret«, skriver Tolstoj i Anna Karenina.
Efter en sömnlös natt, och våndor i vargtimmen, ser Levin sitt livs kärlek Kitty i en hästvagn.
»Hon tittade inte längre ut genom fönstret. Ljudet av vagnsfjädrarna dog bort, blott bjällrorna ljöd ännu knappt hörbart. Hundskall bar bud om att vagnen hade kört igenom byn – det blev inget annat kvar än öde fält, några träd framför honom och han själv som ensam och främmande för allt gick på den stora ödsliga vägen. Himlen hade blivit mera ljusblå och glänsande och mötte hans frågande blick med samma milda ro men också med samma ouppnåeliga fjärran«.
Enligt juristen Adam Fischer bedrevs konventionellt jordbruk under tiden han var involverad, det hann aldrig bli ekologiskt. De skulle ställa om, men de hann inte så långt, säger han.
– Om du börjar driva det ekologiskt från början blir du aldrig av med ogräset, säger Fischer. Under mötet på restaurangen i Moskva betonar han att han brinner för ekologisk produktion på ›hållbar sikt‹.
– Jag är killen som är uppvuxen på en biodynamisk gård i Sörmland.
Daniil Tolstoy var ivrig med att få igång med sitt drömprojektet Tolstoy Heritage, men priset blev för högt.
Nu i efterhand konstaterar han att han var oförsiktig i sitt val av partners.
– Det blev aldrig ett ekologiskt jordbruk därför att mina partners drevs av kortsiktiga ekonomiska intressen. Jag var övertygad om att jordbruket kunde drivas ekologiskt. Sen hände massbidöden. Tolstoj-namnet ska inte associeras med en miljökatastrof. Det är obehagligt, säger Daniil.
Daniil Tolstoy tillbringade sina barndoms somrar på Ekolsund slott, där han hjälpte till på den ekologiska gården och med skogsbruket. Foto: Denis Sinyakov.
Turerna fortsätter, ord står mot ord. Det är som en ovanligt snårig rysk roman.
Tolstoy anklagar sina tidigare kompanjoner för att ha kommit på en plan för att föra över aktier och bolagets tillgångar till Investerarens bolag.
– Mindre beslut kan fattas utan att alla är överens, men det stod klart och tydligt i aktieägaravtalet att det krävs enhällighet för att ta större beslut, säger Daniil Tolstoy.
Adam Fischer hävdar tvärtemot att han har röstat för åtgärder till gagn för bolaget medan Daniil »kategoriskt har motarbetat styrelsens försök att hitta lösningar för bolaget«.
Konkursförvaltare från advokatfirman Carler, som förvaltar Across Agris konkursbo i Sverige, styrker Tolstoys version. De ifrågasätter transaktionens giltighet och har konstaterat att överföringen av tillgångarna inte har gjorts på ett korrekt sätt, och att tillgångarna ska gå tillbaka till konkursboet.
– Dessutom har bara Investerarens bolag fått betalt, men inte de andra fordringsägarna, säger Mats Emthén från advokatfirman Carler.
Men Adam Fischer säger att man har skrivit av hela skulden, inte bara beloppet som motsvaras av panten.
Det slutar inte där.
Tillgångarna har flyttats igen. Pengarna kan inte gå tillbaka till konkursboet, för att de har överlåtits till ett ytterligare svenskt bolag.
Detta styrks i en inlaga från Stockholms tingsrätt. Investeraren svarar i ett mejl att »Tingsrättsprocessens anknytning till verksamheten är nästintill obefintlig.«
Det är uppenbart att detta inte är en berättelse där sanningen kommer fram. Alla har sin sanning.
Allt som återstär för Daniil Tolstoj efter haveriet med ekogården är att återvända till Jasnaja Poljana och Tolstojs litteratur. Foto: Denis Sinyakov.
Tillbaka på godset Jasnaja Poljana där allting började. Daniil Tolstoy och flickvännen Xenia Eriksson tar på sig ulltofflor för att inte förstöra golven i Leo Tolstojs skrivarlyor. Två av litteraturhistoriens största mästerverk, Krig och fred och Anna Karenina, skrevs på godset och gjorde honom känd som »imperiets andre tsar«. Sin position använde han för att sätta sig på tvären mot allt och alla – den ortodoxa kyrkan och polisväsendet, privat ägande och köttätande.
De senaste åren, efter ekodrömmens kollaps, har Daniil Tolstoy satsat på litterära projekt utifrån Leo Tolstojs verk, och han har flera samarbeten på gång. Med Jockum Nordström färdigställer han en ny illustrerad sagobok med Leo Tolstojs fabler. Daniil och Xenia arbetar även med en kokbok baserad på hans gammelmormors recept, samt ett projekt baserat på Tolstojs fru, Sofia Andrejevna Tolstajas, dagböcker.
Sängen där Sofia Andrejevna födde 13 av parets barn tillhör de populäraste attraktionerna på Jasnaja Poljana. Men här skrev hon även om och redaktörade Tolstojs manuskript till Krig och fred från början till slut inte mindre än sju gånger. Med tända ljus och förstoringsglas satt hon uppe på nätterna efter att barnen lagt sig.
– År 2017, exakt 100 år efter att Tolstoj förlorade sin mark i samband med revolutionen, så gör Daniil det också, säger Xenia Eriksson. Det är ödets ironi.
Hon drar paralleller till cirkeln runt Leo Tolstoj. Den »svarta massan«, kallade Sofia Andrejevna dem. En maktkamp rasade mellan henne och Vladimir Tjertkov, en rik adelsman som ville få loss rättigheterna till Tolstojs verk genom att göra sig till Tolstojs närmaste man och låtsas dela hans ideal.
Jasnaja Poljanas veranda – som om tiden stannat.
Det är vindstilla, hösten har tagit över.
– Jag ska försöka ta kontrollen över jordbruket, säger Daniil Tolstoy medan han leder en gråspräcklig häst över gården.
Några äpplen faller till marken. Jag kommer att tänka på ett Tolstoj-citat: »Ett av de första villkoren för lycka är att kopplingen mellan människa och natur inte ska brytas.«
Tidslinje › turerna kring den misslyckade affären.